Statliga medel…

Som de flesta vet vid det här laget har regeringen nyligen gått in med hutlösa pengasummor för att rädda ett privat och konkurshotat biltillverkarföretag. (Trollhättan var på allas läppar…) Pengar pumpades in i företaget och alla såg det som självklart att rädda jobben. Det var ju så många jobb det handlade om. Och personalen var det sååå synd om. Och företaget är ju sååå symbolt med Sverige så vi måste ju rädda namnet.

Nu gör regeringen samma sak igen.

Jag läser idag på Aftonbladets hemsida en artikel om att regeringen åter igen pumpar in pengar i ett privat och konkursdrabbat företag, men denna gång inom flygindustrin/turistnäringen. Det är ju så många jobb det handlar om. Och personalen är det sååå synd om. Och företaget är ju sååå symbolt med Sverige så vi måste ju rädda namnet.

Jag undrar när regeringen kommer ta beslut om att pumpa in några miljarder extra till sveriges kommunalanställda, som också har för låga löner, riskerar varsel och slavar under taskiga villkor. Och DÄR kan vi snacka om att det berör många människor. Och DÄR är faktiskt staten arbetsgivare, till skillnad från de andra två fallen.

Varför rädda en privat verksamhet som t.ex. en bil- eller flygindustri? Hur kan regeringen pumpa in perngar i privata stora företag, bara för att deras nedläggningar annars skulle drabba så hiskeligt många människor? Är de stora företagen viktigare än de små? Ingen av dessa företag är ju för guds skull stadsägda. Så varför blandar sig regeringen i över huvud taget? Jag förstår inte… Men jag väntarfortfarande på den där bonusen och den där lönehöjningen, och framför allt på den där fallskärmen. Man är ju kommunalare för guds skull!

*Förvirrad och oförstående*

//Humlan

Update

Mina inlägg om mitt nyinköpta akvarie har nu fått en egen blogg-sida.

Den återfinns på http://akvarieblogg.wordpress.com/.

Bra skrivet!

Snälla, gå in och läs Kent Härstedts debattartikel i dagens Aftonbladet. Idag satte han, åter igen, ord på mina egna tankar.

Carola Häggkvist… ja, vad ska man säga… *suck*

//Helena

Jag har blivit mamma!

Hmm… ursäkta dagens rubrik. Jag tänkte att den kanske skulle få några att lyfta på ögonbrynet och kika in här. Men ”Jag har blivit mamma” är faktiskt den inledande frasen på den nya blogg som jag har skapat. Den hittar ni på adress http://akvarieblogg.wordpress.com/. Det är (skitlöjligt, jag vet) min Akvarieblogg där jag tänker skriva lite nu när jag för första gången skaffat mig fiskar. Det är första gången som jag har akvarium och fiskar, så många frågor lär komma framöver. Önska mig lycka till!

//Humlan

Alliansen kommer tillbaka

Jag bara måste lägga in en bild från en artikel i Aftonbladet idag.

Precis ätit min 2:a frukost

Torsdag morgon. Sitter på kontoret igen och funderar över dagens planering. Inget särskilt på agendan idag faktiskt, vilket känns skönt. Tog ut en friskvårdstimme i morse och drog till simhallen. Det blev några längder motionssim och lite allmänt gympa-plaskande. Mycket skönt, när man väl kom dit. Satt och rökte och drack kaffe hemma innan och beklagade mig över min onda rygg som inte alls ville simma idag. Nu efteråt kan jag väl konstatera att ryggen fortfarande värker (träningsvärk?) men att jag känner mig fan så nöjd. Funderar på att ev. åka dit ikväll igen en liten stund, om inte annat för att slappa lite i relaxen, och sen blir nästa sim-pass på lördag morgon.

Ett snöigt Stockholm har vi idag igen. Det känns som om den här vintern aldrig kommer att ta slut. Humlan hoppas på sol och minusgrader i helgen så att man kan ta en skön skogspromenad och kanske ta lite fina bilder. Jag vet för övrigt att jag är otroligt dålig på att ladda upp bilder här… kanske ska försöka bättra mig. Kanske.

Nu är det dags att hugga i och göra lite nytta på jobbet igen. Tog mig nyss en liten paus för att intaga en kopp kaffe och ett kokt ägg (min mage sa att det behövdes en 2:a frukost efter simningen) och jag känner mig nu mätt, trött och glad…

Det här kan nog bli en bra dag ska ni se.

*Kram*

Diet, snöstorm och husdjur

Humlan har börjat det nya året med ett löfte till sig själv om att gå ner i vikt. Och för en gångs skull känns det inte som ett ok, utan snarare roligt. Än så länge i alla fall. Började med en veckas diet på grönsakssoppa och frukt, vilket var en smärre pina. Övergick sedan till GI-metoden. Äter nu det mesta jag vill, och i den mängd jag vill, och slipper gå hungrig. Och än så länge funkar det i alla fall. Får väl se hur länge jag orkar innan jag ger upp. Men nu är det i alla fall 4 veckor sedan jag åt godis, mackor och fikabröd sist. Och det är en stor bedrift för Humlan som annars är en riktig godisråtta. *Duktig jag* Dessutom har jag, som jag tidigare skrev, köpt sim- och gymkort. Har väl inte använt det så jättemycket ännu, men det kommer. Framför allt blir det väl mer och mer nyttjande av kortet när värmen och ljuset kommer.  Jag har simmat två gånger hittills bara, och ska simma innan jobbet imorgonbitti igen. Men ärligt talat, men fan är motiverad till någonting över huvud taget i det här vädret? Känner mest för att sätta mig framför en öppen brasa med en kopp varm choklad och en björnfäll över axlarna. Någon som har en öppen brasa att låna ut? Eller en björnfäll?

Ett strålande väder har vi i Stockholm idag också. *Ironi*
Snön har precis börjat falla och blåsten har tilltagit ordentligt. Vi får väl se om det blir som väderprognoserna förutspår – d.v.s. drivor och trafikkaos. Jag lär ju i alla fall få skrapa alternativt skotta ut bilen när jag ska hem från jobbet. Igen.

Humlan vill ha VÅR nu!

Förresten så har Humlan numer blivit husdjursägare. *Flin*
Inte för att fiskar är så sociala och kramvänliga, men de kräver heller inte så mycket rastning och matning hehe… Köpte mig ett litet fint 60-liters sexkantigt akvarium för en vecka sedan, som än så länge rymmer 5 växter, en massa snäckor som jag plockade i Thailand, en pytteliten mal samt 5 stycken Black Molly. Akvariet blev en perfekt prydnad i min hall.

Måste bara avsluta detta inlägg med en gammal Elvis-slipp.
Helt underbar! *Ler*

Nej, nu är lunchen slut så nu ska jag jobba vidare!

Kram kram!

Ensamkommande flyktingbarn

Jag läser på JPinfonet.se att regeringens särskilde flyktingsamordnare Björn Eriksson har fått löfte om 520 nya platser för ensamkommande flyktingbarn. Varje plats ger under ett år plats för totalt tre barn vilket innebär att Eriksson har fått platser för drygt 1 500 barn – bara i år. Vidare står att läsa att det för närvarande väntar 700 barn på att slussas vidare från sina ankomstboenden, och att antalet ökar hela tiden. Varje vecka kommer ett femtiotal nya barn. Förra året kom 2 400 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. De flesta var tonårspojkar, från Somalia och Afghanistan, som flytt för att slippa tvångsrekryteras till somaliska al-Shabaab-milisen och afghanska talibangerillan.

Ska det verkligen vara så här? Att 2400 barn kom ensamma till Sverige förra året, utan föräldrar eller andra närstående, för att undslippa krigets fasor – det är fruktansvärt. Men än värre är att Europa inte vet hur vi ska hjälpa dessa barn. I ett relativt litet land som Sverige kan det inte vara möjligt att ta emot 2500-3000 utländska, ensamma och utsatta migrerande barn per år. Vart ska vi göra av alla dessa barn? Hur ska vi kunna erbjuda alla dessa barn den trygghet och det stöd som de behöver och helt klart förtjänar? Men samtidigt – vart ska de annars ta vägen?

Fram för en bättre gemensam dialog inom Europa!

//Humlan

*Glad*

Jag har märkt att den vanligaste kommentaren eller rubriken på denna blogg är: ”Äntligen fredag!” Och min vana trogen tänkte jag skriva detsamma idag. Äntligen fredag! Tänk att denna veckodag kan vara så skön. Det ska bli jätteskönt att bara koppla av i helgen. Ute är det fuktigt, rått och kallt. Otroligt vackert är det med all denna is på varje stam, kvist och blad - men det är kallt, kallt, kallt. Och inne på kontoret är det lika kallt. Men nu har assistenten i alla fall fått OK från chiefen att beställa hem fler värmeelement. Bra där. Synd att vintern snart är slut bara…

Jag ska eventuellt åka förbi sim- och gymhallen här vid jobbet i eftermiddag för att se hur det ser ut där. Funderar starkt på att köpa mig ett kort där, eftersom ett årskort motsvarar samma summa som vi får i friskvårdsbidrag från jobbet varje år. Då får jag både simma och gymma, och mot små extraavgifter finns det relaxavdelning och olika gymnastikaktiviteter som vattengympa etc. Ska kolla i alla fall. Är väldigt sugen på att börja simma, och sen är tanken att jag som ett komplement ska börja gymma lite successivt allt eftersom jag tappar lite i vikt, för att slutligen varva gym och simning varje vecka. Den här veckan har jag känt mig mycket piggare än vanligt, men det har nog inte märkts. Å andra sidan så är jag ju uppe ganska länge på nätterna, eller vad sägs om att klockan var över 01:30 när jag kröp till kojs inatt?

Nu är det julgransplundring på jobbet. Julgranarna ska plockas ner och det blir gemensam fika. En trevlig avslutning på veckan.

Två timmar kvar till helg. *Myser*

//Humlan

Evian Roller babies

Oj oj oj…. Det här är utan tvekan den sötaste videon som jag har sett på Youtube… Se själva!

I natt brann Gävlebocken – igen

Aftonbladet.se rapporterar idag om att strax efter klockan tre på onsdagsmorgonen fick polisen larm om att Gävlebocken brann. Men när polispatrullerna kom till platsen var det redan för sent. Bocken var helt övertänd och endast stommen fanns kvar.

Enligt uppgifter till Aftonbladet var bockattacken planerad av flera personer. Vid antändningstillfället – någon gång runt klockan tre på morgonen – låg övervakningskamerorna nere. När bilden återkom stod bocken redan i lågor och meterhöga eldsflammor slog upp mot den svarta decembernatten.

Kortfakta om bocken
Den första december 1966 sattes den första halmbocken upp på Slottstorget i Gävle. Mannen bakom idén hette Stig Gavlén. Traditionen med att bränna ner bocken startade redan samma år. Vid midnatt på nyårsafton gick första bocken upp i rök. 1985 hamnar bocken i Guinness rekordbok för första gången, och 1988 blev den spelobjekt på engelska oddslistor.  Sedan 1996 vakar webbkameror dygnet runt över Gävlebocken.

Total vikt: 3,6 ton (varav halm 1,3 ton)
Total höjd: 13 meter
Mankhöjd: 7,6 meter
Längd: 7 meter
Röda band: 79,5 meter
Bockens ben: 2 meter i diameter
Lampor i hornen: 24 st

Aftonbladet.se bjuder idag även på en ganska rolig tidslinje, som visar bockens överlevnadsfrekvens år från år:

1966 Nedbränd.
1967 Orörd.
1968 Orörd.
1969 Nedbränd på nyårsafton.
1970 Nedbränd, sex timmar efter uppsättandet. Ny bock sattes upp.
1971 På grund av alla bränderna slopades bocken detta år.
1972 Bocken sjönk ihop efter ett sabotage.
1973 Ingen uppgift.
1974 Nedbränd.
1975 Ingen uppgift.
1976 Kördes sönder av raggarbil.
1977 Ingen uppgift.
1978 Slogs sönder.
1979 Nedbränd innan den sattes upp. Ny impregnerad sattes upp. Den slogs sönder.
1980 Nedbränd på julafton.
1981 Orörd.
1982 Nedbränd på Lucia.
1983 Fick benen sönderslagna.
1984 Nedbränd natten mot Lucia.
1985 Nedbränd i januari.
1986 Nedbränd natten mot julafton.
1987 Nedbränd veckan före jul.
1988 Orörd.
1989 Brann innan den var uppbyggd. Ny bock sattes upp. Brändes ner i januari.
1990 Orörd.
1991 Nedbränd på julafton.
1992 Brann efter åtta dagar. Byggdes upp igen. Den brändes också ner.
1993 Orörd.
1994 Orörd.
1995 Brann ner på juldagen. Byggdes upp igen.
1996 Orörd.
1997 Skadad av raketer.
1998 Nedbränd. Byggdes upp igen.
1999 Nedbränd några timmar efter uppsättningen. Ny bock sattes upp.
2000 Nedbränd.
2001 Nedbränd dagen före julafton.
2002 Orörd.
2003 Nedbränd. Ny bock sattes upp igen.
2004 Nedbränd.
2005 Nedbränd. Ny bock sattes upp igen.
2006 Klarade pyromanattentat med svedda ben.
2007 Orörd.
2008 Nedbränd.
2009 Nedbränd natten till den 23 december.

//Humlan

Snart julafton

Oj oj  vad länge sedan Humlan uppdaterade den här bloggen med något som faktiskt är läsvärt… Jag är ledsen mina vänner…

Jobbet rullar på som vanligt – vilket innebär en jäkla massa att göra som alltid. Mycket pappersarbete, mycket möten och så lite resor i närområdet. ”Kul”, säger vissa. ”Det är väl skönt att komma ut från kontoret och se sig omkring lite?” Jo, visst är det skönt att komma ut från Enheten, men alla platser är kanske inte lika roliga att besöka. Eller vad sägs om vackra Sollentuna som jag bara var tvungen att ta kort på häromdagen när jag var på väg till ett närtverksmöte?

Sen inte heller att förglömma – Humlan har ju fått förstärkning på jobbet av den länge efterlängtade Tuggmusen! Humlan öppnade arkivskåpet en dag och där satt han, alldeles ensam och utsvulten. Jag beslöt mig för att han får bo på mitt skrivbord istället – ett arkivskåp är inget bra hem för en Tuggmus. Här har han precis fått komma ut ur arkivskåpet och fått lite blått post-it-papper att tugga på…

Privat så har Humlan pysslat och fejat lite och inväntar julen som helt plötsligt närmar sig med stormsteg. Vart tog november vägen? Jag tycker att vi gick från typ 10:e oktober till julvecka på bara några dagar! Försöker hinna med… Humlan har pysslat en hel del med sina vänner, bland annat med Kollegan (både med och utan hennes barns hjälp). Vuxna får också pyssla, så det så!

Här bakas det pepparkakor – något Humlan inte gjort på många år!

Och pepparkakorna skulle såklart målas med florsocker och karamellfärg, något Humlan aldrig testat förut. Det var skoj. Och gott blev det. Riktigt gott.

Det var för övrigt flera i hushållet som uppskattade vårt bakande den kvällen…

Och som fick mersmak…

Och som chansade när kamerakvinnan (Humlan) var upptagen med att mixtra med inställningarna på den inte längre så nya kameran… Det blev en suddig Flisa fotad ”in action”…

Hoppsan! Det blev tjusiga bitmärken i den degen…

Men som plåster på såren fick vovvarna varsitt jätteben efter baket, så de blev nöjda ändå – med eller utan kakdeg.

Nu ska Humlan springa vidare. Sista julklappsinhandlingen återstår, och sedan julklappsinslagningen som är det roligaste av allt. Papper och snören och rosetter och namnlappar. Oftast inga rim för det är jag så urbota dålig på, men det duger ändå.

Vi ses efter julhelgen!

Kram Humlan

Vinterväder i Sthlm

Brr… It´s fuc*ing jävla kallt och blött ute i Sthlm idag…
För en gång skull är jag glad över att vara ”kontorsråtta”.

//Humlan

En glasklart konstaterande

Här är något ni kan fundera på inför stundande jul:

Både rentjurar och renkor får horn på sommaren.
Tjurarna fäller sina i början av vintern.
Honorna behåller sina horn tills de kalvat på våren.
Det betyder att alla jultomtens renar är honor.
Det borde man ju ha begripit.
Det måste vara kvinnor som klarar av….

….att dra en fet karl i röda kläder, till rätt adresser,
runt hela jorden, på en natt, utan att fara vilse.

//Humlan

Jag fick en historia på mailen idag. Den var, lite cyniskt, ganska träffande för hur psykiatrivården  Sverige ibland fungerar…

- Hur var det här då? sade psykläkaren och såg ned i en hög med papper.

- Jag vet inte riktigt, svarade patienten sanningsenligt och log snytfagert. Det känns som om jag är underviktig.

- Underviktig? sade läkaren och steg upp från skrivbordet, fram till patienten och tog ett knipande tag i magtrakten hos densamme. Det tycker jag inte det verkar … snarare litet överviktig.

- Nä, DET kan då rakt inte vara möjligt, protesterade patienten och bläddrade nervöst i den broschyr han tagit i väntrummet.

- Hurså? sade läkare och rynkade ögonbrynen lätt missbelåtet.

- Det känns ibland som jag vore viktlöst svävande … liksom där … här, och ändå inte här. Jag är liksom oviktig. Ingen att räkna med, ingen att väga in i någonting av vikt.

- Nu förstår jag inte riktigt, sade läkaren förvirrat. Vad har kroppsvikten med de psykiska besvären att göra?

- Fråga inte mig. Jag är ingen läkare, sade patienten dovt och kluckade sedan fram ett ursäktande skratt, tog fram en pappersnäsduk och snöt sig ljudligt.

Läkaren väntade. Hans ansiktsuttryck stelnade till en bild av tålmodighet, medan patienten omsorgsfullt torkade sig om näsan, harklade sig och stoppade undan näsduken.

- Är det så att du känner dig oviktig? sade läkaren, när han åter hade hela uppmärksamheten riktad mot sig.

- Ja. Oviktig, kan man säga, sade patienten. Eller snarare helt underviktig. Har ingen som helst vikt. Alls. Är som ett osynligt väsen på något sätt. Folk ser mig inte. I alla fall kan jag inte se att de ser. Men de kanske är förblindade. De kanske är programmerade att bara se snygga människor, som ser ut som de på TV? Och så ser jag inte ut. Jag ser mer ut som en vanlig människa. Eller tror doktorn att det kanske är jag som inte ser att de ser mig, eftersom DE inte ser ut som de på TV?

Paus.

- Vill du bli sedd? sade läkaren efter en kort tidsrymd av förbluffad tystnad.

- Varför skulle jag vilja det? svarade patienten rappt. Som någon sorts exhibitionist? Nä, sådan är jag inte.

- Ja, men du beklagar ju att du känner dig oviktig och inte ses av andra?

- Jag beklagar mig inte alls, bara försöker förklara hur jag känner mig. Det var doktorn som frågade!

- Nå, sade läkaren och såg åter ned i pappren, det är kanske inte så konstigt att känna sig utanför och osedd när man inte har ett arbete att gå till. Du är arbetslös, ser jag här i pappren.

- Arb-ets-lös, fnös patienten i utandningsstötar. Jag är ARBETSSÖKANDE. Men jag har varit så här underviktigt i många sammanhang redan innan företaget lades ned. Chefen brukade titta strax till vänster om mig när han gav mig arbetsorder. Precis som han inte riktigt kunde se var jag befann mig. Och min fru …

- Din fru, ekade läkaren nu med en tydlig glimt av intresse i ögonen. Hur är relationen till din fru?

- Dålig, svarade patienten entonigt. Eller rättare sagt: hon ser mig inte, behandlar mig som luft. Hon och Coco är emot mig.

- Coco?

- Min dotter. Om det nu ÄR min …

- Varför tvivlar du på det? Att hon är din dotter? sade läkaren, satte sig rakryggat upp, ivrigt intresserad.

- Tja, för det första är hon inte det minsta lik mig. För det andra är hon alltid emot mig. För det tredje …

- Hur gammal är dottern?

- Sexton år.

- Men då har hon ju tiden på sig, sade läkaren och log överseende. Tonåringar kan vara nog så besvärliga och det är helt normalt att de låtsas att föräldrarna inte betyder någonting. Men du kan vara säker på att hon bryr sig om dig och inte alls är emot dig. Det är bara en fasad hon sätter upp.

- Är min fru också tonåring? Hon beter sig ju på exakt samma sätt.

- Nej, det menar jag givetvis inte, säger läkaren och avger ett rostigt läte som verkar överrumpla honom.

(Skall nog föreställa ett skratt, tänker patienten. Psykläkare har det kanske inte så roligt. Allt skit de får lyssna på …)

- Jag ser att du haft Vakupp tidigare. Hur tyckte du den verkade?

- Nog verkade den alltid. Det var den som fick mig att inse att jag är osynlig och underviktig. Och annat som jag helst inte vill se. Hur allt i samhället ser ut som det gör beroende på vem betalar och vem som slipper. Och Coco som knappt behöver öppna böckerna för att få betygen och rektorn som snackar sig varm över en massa skit som … Om JAG fick bestämma … Alla orättvis …

- Jaha, avbröt läkaren myndigt. Du kanske skulle prova Sovsött istället? Den är relativt ny, men vi har goda erfarenheter av den. Med den i kroppen slipper man engagera sig. Dessutom kan man inte se hur saker och ting verkligen är. Man får en skönt avslappnad inställning till det mesta. Sovsött har räddat många äktenskap, skulle jag vilja påstå, och den passar ypperligt för de långtidsarbetslösa. Många av mina patienter har tack vare denna medicin kunnat slussas in på arbetsmarknadsutbildningar. Tråckling för långtradarchaufförer, Städkurs för ingenjörer, Svetskurs för vårdpersonal, Sy dina egna disktrasor för bilmontörer, och … jag skulle kunna hålla på att räkna upp … Hade ett svårt fall häromdagen. En snickare med ryggproblem. Varit arbetslös i åratal, nu går han Porslinsmålning för byggarbetare. Funnit en ny mening i livet och …

- Okey, okey. Jag förstår, avbröt patienten med lidande och avsmak i rösten. Jag tar väl och provar Sovsött, då.

- Utmärkt, utmärkt, sade läkaren, reste sig hastigt, log brett och skakade patientens hand. Jag skall genast skriva receptet och du kan ta ut det redan idag. Tre gånger en tablett börjar vi med, sedan kan vi alltid trappa upp om du fortfarande bryr dig om din situation. Lycka till!

//Humlan